du har rock i dina bröst, du har blues i dina lår
jag gillar när sniglarna krossas under skorna på mig. och när man tror sig att höra knaspret från snigelns ogleggiga delar i vartenda steg man tar.
jag uppskattar när vinden och kylan kommer och tränger sig igenom kläderna. jag tycker ännu bättre om när det känns som om det kalla tar sig igenom huden. kylan lägger sig som ozonlagret på lårens framsida, tills den tillslut bryter sig in mot blodet som fryser och rinner saktare.
då känner jag mig mer levande än någonsin. ensammare, kallare, klarare men framförallt mer levande.
Har varit ute och gått i någon timme här på Värings hårda vägar (det är asfalt). för att rensa hjärnan liksom. det var alldeles lagom. du är lagom.
utifrån ingenstans, med blick in mot byn.. bonnahålan.
för att man inte har någon annanstans att gå liksom.. för att man bor i väring.
Jag kräver lite att Anna min kära vän Hummerhielm ska pallra sig hem från dana till mig med illa fart!
Jag kräver nu att dagen ska bli imorgon (vilket det nu är), för jag orkar inte vänta mer nu, jag saknar henne.
och Klara, fytusan för att ni lämnar mig i Väring med en enda stor saknad att gå och krama om.
men jag tycker om er ändå. ♥
I förrgår kväll fick jag också nog av att vara isär från en annan god vän, nämligen ingen annan än allra tjusigaste Anna Malmberg som är väldigt blek och mörkhårig. Så jag slängde mig upp på cykeln halv tolv med en reflexväst och en pannlampa och cyklade iväg till Ulvåker i regnet (ni som känner mig väl kommer förstå hur ironiskt detta är med tanke på hur mycket detta går emot mina principer.), så denna bruden kan ju känna sig hedrad liksom!
- Ehmm... Har du några.. principer?
- Finns i sjön!
När vi vaknade till liv dagen efter åkte vi med dagens enda ulvåkers-buss in till stan och åkte därifrån vidare till Mariestad. Där Anna nu fick vara den första som slaggade på min soffa. den är ganska hård.. men anna är mjuk, så det jämnar ut sig. puss!
skriven
HAHA jag är mjuk. och brun. Och vithårig.
VI HAR TVÅ BUSSAR
puss