"Yes, I think that everything is gonna be all right someday, somehow."

Igår när jag var ute på promenad i det döljda månskenet så gick jag bort från Väring på en väg så öde att den inte ens var utrustad av gatulampor.
Då såg jag och hörde någonting en bit bort med starka ljus ifrån. Jag blev lite rädd och började springa tillbaka till dit där lamporna var utplacerade.
Sen när denna stora otäcka manick senare körde förbi mig kände jag mig fånig, eftersom det bara var en traktor.. jag vet inte varför jag hade fått för mig att det var en galen transformer, men det kändes så då liksom!
-Livet i Väring-


Jag har börjat överlägga ifall min mamma försöker svälta mig till döds för tillfället.
Dom lämnar mig utan pengar i Väring och säger att jag måste vara här och passa katterna. Och visst det kan jag ju göra, inga problem,
men vad gör man när mjölken ser ut som grädde och det enda ätbara i skåpen är den halvfulla tacochips-påsen man åt upp igår kväll?
Låt oss kalla mig hungrig.


Där är min tå, som av någon anledning har råkat hamna på Klaras fot.. Jag brukar klappa på den ibland... klapp klapp.. klapp..


someday, somehow

J'entends encore la voix, mais je ne vois plus les traits.

varför kan inte jag få vara fransk? eller asiatisk! dom är ju så stiliga..

Mitt hår har ändrats lite.
historien bakom förändringen (alla kör en 'oooohhhh', fast nee) :
Jag och minna låg och kollade på narnia nummer två i tyskland. Då fick jag syn på Susan och hennes hår. Jag tycker att det är en sådan magisk färg så att jag blev nästan lite kär. Så då spang vi ner till gräns-shoppen och handlade hårfärg.
När håret var färgat så tyckte vi att jag såg lite asiatisk ut, och jag tänkte att jag kanske skulle se mer asiatisk ut om jag klippte lugg. Så vi sprang åter igen ner till gräns-shoppen och sen rök lite på huvudet. Luggen blev lite kort och lite ojämn, men ge mig charmig i alla fall?
... den där historien var nog mer spännande 'in-action' nu när jag tänker efter.. men nu vet ni i alla fall!


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hepp nu ska jag nog allt sova en stund! Jag är trött. Och hungrig, men det får vi ta imorgon bitti!
sov sött och dröm om alla småkryp du mött

du har rock i dina bröst, du har blues i dina lår

jag gillar att vara ute och gå när det  är mörkt och blött. sådär mörkt och blött så att sånnadär knapriga skal-sniglar täcker hela vägarna.
jag gillar när sniglarna krossas under skorna på mig. och när man tror sig att höra knaspret från snigelns ogleggiga delar i vartenda steg man tar.
jag uppskattar när vinden och kylan kommer och tränger sig igenom kläderna. jag tycker ännu bättre om när det känns som om det kalla tar sig igenom huden. kylan lägger sig som ozonlagret på lårens framsida, tills den tillslut bryter sig in mot blodet som fryser och rinner saktare.
då känner jag mig mer levande än någonsin. ensammare, kallare, klarare men framförallt mer levande.

Har varit ute och gått i någon timme här på Värings hårda vägar (det är asfalt). för att rensa hjärnan liksom. det var alldeles lagom. du är lagom.

utifrån ingenstans, med blick in mot byn.. bonnahålan.
för att man inte har någon annanstans att gå liksom.. för att man bor i väring.

Jag kräver lite att Anna min kära vän Hummerhielm ska pallra sig hem från dana till mig med illa fart!
Jag kräver nu att dagen ska bli imorgon (vilket det nu är), för jag orkar inte vänta mer nu, jag saknar henne.
och Klara, fytusan för att ni lämnar mig i Väring med en enda stor saknad att gå och krama om.
men jag tycker om er ändå.



I förrgår kväll fick jag också nog av att vara isär från en annan god vän, nämligen ingen annan än allra tjusigaste Anna Malmberg som är väldigt blek och mörkhårig. Så jag slängde mig upp på cykeln halv tolv med en reflexväst och en pannlampa och cyklade iväg till Ulvåker i regnet (ni som känner mig väl kommer förstå hur ironiskt detta är med tanke på hur mycket detta går emot mina principer.), så denna bruden kan ju känna sig hedrad liksom

- Ehmm... Har du några.. principer?
- Finns i sjön!

När vi vaknade till liv dagen efter åkte vi med dagens enda ulvåkers-buss in till stan och åkte därifrån vidare till Mariestad. Där Anna nu fick vara den första som slaggade på min soffa. den är ganska hård.. men anna är mjuk, så det jämnar ut sig. puss!